onsdagen den 17:e februari 2010

Punktskatt på fett och socker eller höjda försäkringspremier /skatt för personer med osunt leverne...

Hur ska samhället hantera de merkostnader som en medborgares ohälsosamma leverne innebär...? Punktskatt på socker och fett, eller höjd försäkringspremie/skatt som täcker samhällets merkostnader för att medborgaren medvetet väljer en ohäslosam livsstil, ibland till fördel för "livskvalité"?

Enligt Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet är 33% av svenskarna överviktiga (BMI 25+) och 11% lider av fetma (BMI 30+). Det finns starka proportionella kopplingar mellan antalet överviktiga och ökad konsumering av socker och mättat fett, främst under de senaste 20 åren.

År 2005 väcktes en mindre debatt i svensk media om punktskatt på socker och fett, då Folkhälsoinstitutet gick ut med en handlingplan i syfte att förbättra folkhälsan i Sverige.
Någon klar handlingsplan för punktskatt presenterades aldrig, däremot flaggades det som ett möjligt framtida handlingsalternativ.
World Health Organisation (WHO) anser att ekonomiska styrmedelär en tänkbar åtgärd för att påverka människors matvanor i en gynnsam riktning, punktskatter finns i en rad andra länder och den skulle vara en stark signal från regeringens sida för att öka medvetenheten om sockrets och fettets negativa inverkan på hälsan.

Punktskatt på onyttiga livsmedel har även varit aktuellt i grannländerna Danmark och Finland. Danmark har nyligen infört punktskatt på mättat fett, och Finland har haft lagförslag om att införa punktskatt på socker och fett.

Frågan är: Ska staten ha rätt att inskränka på den enskildes matvanor?

Sett till den socialliberala politiska skådning som ligger svensken närmst, är individens frihet beroende av att alla har lika möjlighet och tillgång till positiva rättigheter som skall garanteras av staten, såsom sjukvård och utbildning. Vidare anses att staten ska driva en aktiv socialpolitik samt att sociala och ekonomiska ojämlikheter ska vara anordnade så att de gynnar de sämst ställda människorna.

Att införa punktskatt skulle inte gynna de som har det ekonomiskt sämst ställt, mer än att den fattige i större utsträckning skulle välja alternativa livsmedel som passar dennes plånbok bättre. Det kan ej heller antagas att personen med lägre inkomst skulle behöva avskräckas från socker och fett i större utsträckning än den rike, förutom statistiken som visar att högutbildade med hög inkomst är underrepresenterade bland de som är överviktiga eller lider av fetma.

Att införa punktskatt på fett och socker skulle även vara att frångå frihetsidealet; att individen själv ska få välja hur denne vill leva. Ett hälsosamt är inte lika eftersträvansvärt, värderat mot livskvalité. Även om det ett hälsosamt liv mäts i livslängd, så är inte livskvalitén proportionerlig med antal år man lever.

Vidare kan man ifrågasätta hur träffsäker punktskatten skulle vara. Utöver den mindre skaran överviktiga som själva aktivt gjort valet att ha en livstil som innebär kraftig övervikt, är faktorer som stress, depression, arbetsmiljö, lättja och bristande självdisplin orsaker till övervikt.
Skulle punktskatt vara ett effektivt sätt att få dessa individer att dra ner på socker och fettintaget? Skulle punktskatten kunna fungera som en motivator till att "gå ur" depressionen eller den stressiga livssituationen och börja äta/leva hälsosamt? Troligen inte....

En faktor som begränsar (till större del befogat och rätt) alternativa tillvägagångssätt för att angripa övervikt och fetma, är vårt svenska gullande. Den allmänna uppfattning utav ett skattefinansierat samhälle som ska täcka upp alla "om" och "ifall" händelser, gör att en del människor i högre grad kräver sina rättigheter, än inte de skyldigheter som en medborgare har i ett skattefinansierat samhälle.

Varje medborgare ska ha samma rätt till sjukvård och försäkring, oavsett BMI, ärftlig sjukdom, eller annan annan funktionsnedsättning. Likaså bör individen själv få definiera innebörden av livskvalité, utan att statsmakten definierar/påverkar vad man får äta. Idag ges inte samma försäkringsmöjlighet åt personer med fetma, vilket är kränkande och oetiskt. För att utveckla dagens stela försäkringssystem mot ett mer dynamiskt, krävs att premierna görs betydligt mer individuella, så att försäkringsbolagen kan täcka upp de kostnader som försäkringstagaren ev. innebär.

För personen som väljer att konsumera kost som i ralation med dennes livsstil (motion) inte innebär ett hälsosamt liv, innebär livvstilen ökade sjukvårdskostnader och en större belastning på samhället. För att då göra anspråk på likvärdig sjukvård vore inte annat än skäligt att personen ställer upp för de merkostnader (sjukvårdskostnader) som dennes kostvanor innebär.

Hos kritikern kan detta ses som en kränkning och ett elitistisk synsätt; att överviktiga personer ses som andra klassens medborgare som faller utanför ramverket för vad staten statuerat som gränsvärden för fysiskt välbefinnande.

Det vore naivt att tro på högre försäkringspremier (alt. annan betalning som motsvarar den merkostnad som en persons övervikt innebär för samhället...) som den stora mirakelkuren mot övervikt och fetma. En bredare folkhälsokampanj där tex arbetsgivare i större utsträckning subventioneras för att erbjuda sina anställda friskvård, samt dietcoaching åt överviktiga personer skulle på lång sikt vara en bättre helhetslösning. Handlingsplanen bör ha större fokus mot den stora målgruppen av överviktiga bland lågutbildade med låg inkomst.
Syftet får INTE vara att forcera medborgaren mot ett "hälsosamt" liv. Det ska vara upp till varje individ som myndigförklarats, att få bestämma över sin livsstil.

Sammantaget: Varje individ har rätt att själv bestämma över sitt liv och sina matvanor. Väljer man att äta socker och fett utan att vara fysisk aktiv nog att kunna hålla sig inom gränsvärden för vad som anses hälsosamt, så ska man vara med och betala den merkostnad som man själv aktivt valt att belasta samhället med.

Är tacksam för kommentarer!
(AB)

lördagen den 14:e november 2009

Vem är självmordsbombaren? (Uppdaterad 14/11-09 20:30)

En enkel sökning med Google på "Självmordsbombare" ger 200 000x träffar på svenska sidor. Det är dubbelt så många som på "Messias" (101 000x). Men vad vet vi om dem? Vilka är de? Vad driver dem till handling?

För att få lite perspektiv vore det på sin plats att blicka längre bak än WTC 11/09 - 01.
Vi gör en godtycklig avgränsning till slutet av 1800-talet då unga socialister i västvälden genomförde en rad självmordsattacker mot politiker, huvudsakligen stats- och regeringschefer. Tsaren (Alexander II) av Ryssland dödas 1881. Attentatsmannen, medlem i anarkiströrelsen Nihilst, självutlöser sprängladdningen i anslutning till Tsaren och dör.

Under andra världskriget (1943) görs ett misslyckat försök att döda Hitler genom självmordsbomb. Dessutom förekommer "självuppoffringsuppdrag" av såväl japanska flygförband, som Tyska Luftwaffe (mot ryska mål).
Från andra världskrigets slut till slutet av 90-talet, förekommer självmordsuppdrag vid flertal strider, bla i Israel, Sri Lanka, Indien och Irak. Till större del genomförs dessa handlingar soldater ur reguljära förband,dvs inom ramen för en nations militära verksamhet.

Studier som gjorts för att kartlägga självmordbombarna i Israel-Palestina konflikten, visar att den typiske är en utbildad man ur medelklassen. Något som avviker från dagens självmordsbombare i Afghanistan och Irak. Något som också är anmärkningsvärt är hur dessa självmordbombare uppfattas utav lokalbefolkningen. I Israel-Palestina konflikten hyllas den muslimska självmordsbombaren som en martyr och hjälte, något som knappt eller inte alls förekommer i Afghanistan och Irak.

Vem är den typiske självmordsbombaren i Afghanistan, och vad är drivkraften?
För att få ett begripligt svar behövs förståelse till varför självmordsbombningar förekommer.
Självmordsattackerna tog fart i Afghanistan kring 2004, och har sedan dess varit en stor bidragande orsak till talibanernas framfart. Sedan dess har talibanerna sätt att verka utvecklats och anpassats för att kunna uppnå maximal effekt mot målen: ISAF, de nationella säkerhetsstyrkorna samt FN och NGO's. Inom ramen för asymmetrisk krigföring är självmordsattacker idag ett genomgående inslag. Den största fördelen är den stora skada/effekt de uppnår med en relativt liten insats. Detta blir än viktigare när talibanerna är medvetna om sin underlägsenhet i militär beväpning/skydd/utbildning, och därav undviker regelrätta konfrontationer med egen trupp. De uppnår i regel större skada genom självmordsattacker än då de försöker strida med manskap. Inte sällan dödas en stor mängd talibanerkrigare vid direkta konfrontation, krigare som tar betydligt längre tid att utbilda än en självmordsbombare...

Personen som genomför självmordsattentatet är ytterst sällan involverad i talibanernas ordinarie krigföring, utan rekryteras i nära anslutning till planerade attentatstidpunkten. Gemensamma nämnare bland de rekryterade är: Fattig o arbetslös, en familj att försörja och frustration mot nuvarande korrupta regim. Utöver detta tyder flera rapporter om att flertalet rekryterade har större handikapp, är döende eller svårt sjuka, och därav oftare lättövertalade, då den sociala välfärden är obefintlig för många utav dessa.
Rekryter erbjuds en större summa pengar som betalas till de efterlevande, efter genomförd attack. Bland oss svenskar saknas förståelse till hur någon kan fatta ett beslut att genom ett sådant dåd. För den fattige bonden i norra Helmand, är steget inte lika stort.

Personerna som genomför dessa attentat drivs inte till handling av någon ideologisk tro att få komma till paradiset och få 72 jungfruar. De gör det pga den sociala misären, vetskapen att pengarna attacken inbringar kommer säkra födan för dennes familj ett bra tag framöver.

Vad kan göras?

Att talibanerna motverkar biståndsarbetet och återuppbyggnaden visar att de inte vill förlora rekryteringsbasen för talibanrörelsen, då den sociala och ekonomiska trygghet skulle sänka deras motivation till att strida.
Genom att fortsatta utbilda och stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna, kommer biståndsarbetet kunna fortsätta och förhoppningsvis öka. Dessutom kan och behöver biståndsarbetet från såväl Sverige som resten av västvälden bli betydligt bättre. Det sänds ner stora summor ekonomiskt bistånd (där sverige genom SIDA är bland de större biståndsgivarna) utan att spårbarheten i arbetet säkerställs.
Det finns en stor del afghansk befolkning som framgångsrikt bedriver näringsverksamhet i Europa och Nordamerika. I takt med att det blir säkrare att bo i Afghanistan kommer fler afghaner våga flytta tillbaka och investera i hemlandet, vilket skulle få rull på ekonomin. Inflyttning sker redan idag men väldigt begränsat. Förnärvarande är till och med den afghanska statsmakten med Karzai som president, avlönade med pengar från västvälden...

Det finns enormt mycket läsvärd information i detta ämne, om man har tid att sålla lite...Kom gärna med kommentarer och tillägg!
(SvD 1 2 3 4 5, DN 1 2 3 4 5, Ab 1)

Uppdatering 14/11-09 2030:

Efter att läst kommentarerna (som jag är tacksam för), slår det mig att jag inte lyckats förklara min avsikt med detta inlägg på ett bra sätt. Avsikten har inte på något vis varit att försvara och berättiga deras agerande. Självmordsbombaren slår idag inte sällan mot "mjuka mål" (för att uppnå "high media impact"), då de är lättare att angripa än militära mål. Med mjuka mål avses civilbefolkning och NGO:s. Aktionerna är vidriga och på inget sätt försvarbara. Det räcker dock inte att fördöma dessa attacker, då ett fördömande inte kommer ändras deras beteende. För att kunna förhindra dessa attacker måste vi förstå vad som driver självmordsbombaren till handling, och därefter agera konstruktivt och proaktivt. Jag hoppas att jag lyckats förklara sammanhanget bättre nu.
(SvD, DN 2 3 4 5, Ab 2)

torsdagen den 12:e november 2009

Behovet av helikoptrar (uppdaterad 14/11-09 2100)

De två svenskarna som ådrog sig lindrigare skador anlände ikväll ca 19:00 till Ärna (Uppsala) för vidare läkarvård. De två allvarligt skadade svenskarna är kvar och flygs hem när det bedöms genomförbart. Ambulanstransporten till Sverige har Danmark ställt upp med.

Frågan är väl när svenska försvaret slutar dalta om försenad helikopter 10B (för att inte tala om HKP 14), och ser till att säkerställa en fungerande sjukvårdskedja för de svenska soldater som riskerar sina liv för den svenska politikens ambitioner i EU. Flera av de soldater som skulle ha ingått i den styrka som i december avlöser den nuvarande har hoppat av sina uppdrag på grund av det försämrade säkerhetsläget i Afghanistan. Hur tror försvarsmakten att anhöriga till de som är nere nu, och de som till våren ska rotera ner, känner sig...?
Är det ologiskt att ana än större avhopp inför vårens rotation? Självklart inte! De skulle snarare göra såväl sig själva och försvarsmakten en björntjänst. Sålänge soldaten är dumlojal mot försvarsmakten och fyller tillräckligt med antalet platser för att kunna få en fungerade mission, så kommer beslutsfattarna inte orka ta ut händerna ur byxfickorna!

Jag är ganska övertygad om att ifall ett tillräckigt stort antal ur kommande mission vågar kräva svenska helikoptrar för sjukvård- och logisiktjänst, så kommer saker och ting börja hända, såväl på HKV som i regeringskansliet. Detta av den enkla anledningen att övriga västvärlden räknar med att Sverige täcker upp de fyra provinserna norra Afghanistan vi åtagit oss. Det tråkiga i detta är (om jag tillåter mig vara cynisk) att soldaternas krav kommer att uppfyllas, men inte för att optimera insatsmöjligheten i Afghanistan, utan för att det vore ett poltisikt självmord gentemot EU om Sverige inte lever upp till sitt antagande.

Nu lät det det som att jag är allmänt negativt inställd mot politiker. Så är inte fallet. Det finns flera politiker som enligt mig gör väldigt gott för såväl svensk biståndspolitik som nyttjande av svenska försvarsmaktens insatsförmåga...oavsett deras inställning till den svenska insatsen i Afghanistan.

För att försöka belysa behovet av helikoptrar, använder jag Danmarks insats i Afghanistan som ett exempel.
Danmark, vars styrka i Afghanistan uppgår till ca 700x man har hittills mist 27x soldater, den senaste för 3 veckor sedan. De har tidigare haft egna helikoptrar på plats i södra Afghanistan där de bl.a. opererar. Helikoptrarna användes då för sjukvårds och logistik transporter till de spridda enheterna. Efter att helikoptrarna kallats hem, ökade antalet attentat mot de markburna logistiktransporterna markant. Detta av den enkla anledningen att talibanerna betydligt lättare kan verka mot stora fordonskonvojer, jämfört med att försöka skjuta ner en helikopter med AK47 eller raketgevär.

Attacker i form av IED:er mot dessa landgående logistikkonvojer har resulterat i flertalet stupade danskar. För ca 1 år sedan stupade över 10 soldater under perioden av 2 veckor. Transporter som dessa genomförde i landgående fordon, hade några månader tidigare genomförts med helikopter...Gjorde helikoptern nu större nytta på en flottilj i Danmark? Det har höjts starka röster i Danmark, såväl inom deras försvarsmakt, som bland allmänheten, och helikopterbehovet i insatsområdet.

Jag hoppas Sverige inte ska behöva vänta på fler stupade soldater innan helikoptrar finns tillgängliga och operativa i Afghanistan. Att vänta i 2 timmar efter en IED-attack, för läkarvård på sjukhus är inte vad soldaten hoppas på. Den svenska soldaten ska kunna förvänta sig bättre stöd av arbetgivaren!

Tacksam för kommentarer, gärna kompletterande!

Uppdatering: 14/11-09 2100:

Nu verkar försvarsministern gå till handling, iallfall utifrån det intryck SvDs artikel ger. Att utfallet blir lika konkret som han uttryckt till GenDir FM och GenDir FMV, återstår att se. Däremot anser jag Allan Widmans kritik mot försvarsmakten vara på sin plats. Givetvis önskar inte Högkvarteret att deras kollegor ska få vänta i två timmar på sjukvård, men väldigt lite har hittills åstadkommit för att få svensk helikopter på plats. (OBS, med "väldigt lite" så menar jag vad den faktiskta uteffekten varit i helikopterfrågan...att det sedan inom och mellan myndigheter lagts otaliga manstimmar på få fram adekvata helikoptrar hör egentligen inte till. Fakta är att tidsramar, såväl som budgetramar passerats flertal gånger...redan, och dessvärre inte för sista gången.
En fråga....någon som vet historien bakom smeknamnet "Tomhylsan" ?
(SvD)

onsdagen den 11:e november 2009

Motiverad närvaro? (uppdaterad 13/11-09 20:00)

Bakgrund (baserat på hittills tillgänglig information) : 5x svenska soldater tjänstgörande i Afghanistan skadades idag då en sprängladdning detonerade under deras fordon. En lokalanställd tolk stupade av skadorna. Fordonet, En RG32 - Galten körde över och utlöste en IED (Improvised Explosive Devices - "hemmagjord bomb"). Två utav soldaterna vårdas för allvarliga skador. (SvD, DN, Aftonbladet)

Denna tragiska incident kommer sannolikt dra igång debatten om huruvida svenska närvaron i Afghanistan är berättigad. Är närvaron motiverad eller har försvarsmakten hamnat ur spår?

Till att börja med bör man ju känna till varför det fattats ett politiskt beslut i Sverige om att delta i International Security Assistance Force - ISAF, som är FN-sanktionerad under NATO-ledning. Det finns ett flertal floskler av typen: "Sverige vill stödja det afghanska folket med säkerhet och hjälp av återuppbyggnad. För att kunna åstadkomma detta behövs militära förband som kan säkerställa säkerheten för biståndsarbete", men hur väl stämmer dom?

Att militära medel är ett politiskt instrument är känt. Att då svenska politiker skulle anse den militära insatsen för afghanska barnens säkerhet vara värt ca 1 miljard kr om året, samt risken för svenska soldaters liv är inte sannolikt. Istället är det framflyttade positioner inom EU för Sverige som varit moroten och syftet till Sveriges ständigt ökande närvaro i Afghanistan. Detta tycker jag att Johanne Hildebrandt uttrycker väldigt väl efter sin närtida visit i Afghanistan. Sverige får inga poletter tillbaka av Karzai för våran närvaro, däremot får vi mer att säga till i andra EU-angelägenheter, detta eftersom vi bidragit med militära förband och stöttat/avlastat våra samarbetsnationer. Även då målet på politisk nivå inte är att skapa trygghet i afghanistan, behöver detta inte utesluta att verklig nytta faktiskt görs.

När vi nu börjar närma oss kärnfrågan om insatsen är motiverad, kan det vara bra att kolla i backspegeln för att relatera och se hur svenska militära förband nyttjats i historien. För att avgränsa oss tar vi en titt på de senaste 3x krigen, för det är ju där militära förband brukats (uteräknat Ådalen) innan "fredsfrämjande" insatser kom till. Insatserna som inte sällan omnämns som heroiska i grundskolans litteratur, gäller följande:

1808-1809: Finska Kriget - Sverige avträder Finland till Ryssland
1813-1814: Andra Napoleonkriget - Sverige erövrar Norge från Danmark
1814: Fälttåget mot Norge - Sverige tvingar kvar Norge i Unionen

Dessa militära insatser genomfördes inte med avsikten att skapa ett tryggare och stabilare samhälle för folket. Avsikten med dessa, liksom tidigare svenska krig har varit att förbli en maktfaktor, genom att ta land från grann-nationerna.
Varför skulle det då vara omotiverat att sända svenska militära förband till Afghanistan, där det defacto behövs militär närvaro för att NGOs och andra biståndorganisationer ska kunna verka. Det finns kritiker som anser att vi borde kalla hem de svenska soldaterna och sända mer bistånd istället. Men hur resonerar de egentligen?? Biståndsarbetarna flyr redan nu flera områden i Afghanistan pga bristande militär närvaro och talibanernas frammarsch.
Skulle vi dra tillbaka våra förband behöver dessutom inte de korrupta politikerna/ krigsherrarna vara rädda för att utöka sin illegala verksamhet (smuggling av vapen/opium).
Och Nej, det går inte att bara sända biståndspengar...pengarna skulle hamna hos krigsherrarna och inte på de akut nödvändiga projekt för samhällsuppbyggnad.

Varför har vi svenskar slutat stödja våra soldater? Oavsett vad man anser om den politiska agendan så har vi i Sverige, liksom samtliga västnationer, stöttat våra soldater. Nu gör dessutom våra svenska killar o tjejer i Afghanistan betydligt mer nytta för det behövande folket än vad svensk försvarsmakt nånsin gjort. Så ge dem ert stöd!

Detta inlägg kommer att följas upp utav fler, rörande Sveriges insats i Afghanistan.

Tacksam för kommentarer!

Uppdatering - 12/11-09 1245:

Från att imorse fått lugnande besked genom SvD att läget varit stabilt för samtliga soldater, nås vi nu av informationen att läget är instabilt för två av soldaterna och att svenskt flyg med sjukvårdspersonal är på väg till Mazare-Sharif (MeS) för att hämta hem soldaterna. Vård väntas sedan på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Jag hoppas innerligt att de får bästa möjliga vård, och tankarna går till dess anhöriga.

Uppdatering - 13/11-09 2000:

Ännu är läget för den allvarligast skadade svensken för instabilt för att kunna flygas hem. Den andre allvarligt skadade svensken får nu läkarvård i Uppsala.
Det har enligt nyhetsmedia framkommit att de tyska helikoptrarna som egentligen skulle dykt upp, blev beskjutna och därav inte kunde genomföra medevac. Därav fick amerikansk helikopter utan samma beredskap rycka in, vilket gjorde att hjälpen anlände först 2 timmar efter IED-attentatet.
Det kommer troligen vara ganska mycket lös rapportering de närmsta dagarna med varierande sakriktighet. Jag kommer därför vänta ett tag nu innan nästa uppdatering kommer. Detta för att undvika bedömningar baserade på enskilda personers utsago...
Tankarna går till de skadades anhöriga.
(SvD, DN)

Vellingebor - Rasister? (uppdaterad 12/11-09 13:15)

Inte helt oväntat blir det än en gång debatt om att Vellinge vill förhindra att det inrättas fyktingboende innanför kommungränsen. Detta efter att ett privat företag Attendo Individ och Familj på uppdrag av Malmö Stad ska öppna ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn. Även om det varit känt sedan nån vecka tillbaka att Malmö stad börjat fördela den stora inströmmning av flyktingbarn till sina grannkommuner (bl.a Svalöv och Svedala), är det först nu när turen kommit till Vellinge Kommun, som mediabevakningen ökat.
(SvD 1, Sydsvenskan, DN, SR, Aftonbladet)

Det är troligen här som de två lägren skapas, nämligen de som som anser att;

1) Vellinge kommun ger en heroisk insats som vågar gå emot jantelagen och belysa den nedgångna invandrarpolitik vi har i Sverige, samt förklara att de inte önskar/saknar förmåga att inhysa flyktingar.

2) Invånarna i Vellinge kommun är rasister och enbart välbärjade svenskar är välkomna. De tackar nej till att hjälpa flyktingar som flytt krig och elände, och nu försöker komma på fötter igen.

Denna indelning är något ralierad i syfte att kunna samla åsikterna under två tak. För att kunna förstå debatten och problemet bättre bör vi försöka finna svar på frågan ifall Vellingebor är rasister för att de inte vill ha ett transitboende för flyktingar. Idag har vi svenskar uppfattningen, att det finns en koppling mellan ett tryggt bostadsområde och andelen invandrare. I paketet tryggt bostadsområde inbegrips allt från låg kriminalitet till välbehållen svensk samhällskultur.

Det vore ju märkligt om inte en småbarnsförälder skulle önska sitt barn denna trygghet. Enligt mångas uppfattning hotas denna trygghet ifall en flyktingförläggning upprättas i grannkvarteret. Flyktingbarnen kommer ju från våldsamma kulturer och fostrats i striktare religiösa/ förhållanden. Inte ologiskt att denne småbarnsförälder oroar sig för tryggheten i sitt kvarter där dennes barn leker. Han/hon har ju sett utvecklingen i övriga svenska förorter där flyktingförläggningar satts upp.

Vad är alternativen? Att dessa flyktingbarn förklaras oönskade i Vellinge, och istället får dela säng på en redan trångbebodd flyktingförläggning i Malmö där dessutom sannolikheten att flyktingbarnen hamnar i kriminella kretsar är betydligt större. Borgar det för en ljusare framtid för Sverige? Vore det inte bättre att portionera ut mindre grupper flyktingar, jämt fördelat inom Sverige, för att optimera möjligheten för deras integration i det svenska samhället. Att skapa etniska subgrupperingar i trångbebodda bostadsområden, kan ju inte vara en lämpling integrationsmetod...

Visst kan man som medmänniska förstå om flykting A och B upplever det som bekvämt att kunna ta hissen till varandra och prata i sitt utländska modersmål. Men att hålla samhället intakt och välfungerande måste vara av högre prioritet än att flyktinggruppen får välja förorten där flesta av ens "landsmän" bor....

*ler*...Nu skenade jag iväg lite från huvudspåret, men det kändes nödvändigt för att rama in kontexten. Budskapet jag vill leverera är att Vellingebon, fullt naturligt är mån om den trygga miljö de och deras barn lever i, jämfört med förorterna i Malmö. Vad de borde ta till sig är att de troligen gör både sin egen kommun och Malmö en tjänst genom att låta dessa flyktingbarn få börja sitt nya liv i en tryggare miljö.


Uppdatering (11/11-09 14:20):

Nu gör kommunledning, Lars-Ingvar Ljunman (M) ett försök att att stoppa inflyttningen av flyktingbarnen till Hököpinge. Enligt Ljunman är fastigheten som planerat att nyttjas sill transitboende, mindre lämplig av brandskyddsskäl. Det ska nu till en inspektion innan någon inflyttning sker.
Har man följt debatten, behöver man knappt läsa mellan raderna för att förstå att transitboendet inte är önskvärt i Vellinge kommun. Betydligt glädjande att läsa var att boende i området närvarade under öppet hus som Attendo ordnade igår. Flera var uttryckte glädje och anmälde sig till att vara gode män åt flyktingbarnen. En stor eloge åt dom!

Jag fick igår en toppenkommenter av Zept som jag rekommendrar er att kika på. Jag kommer i närtid (bloggandet kräver en hel del tid...) att göra ett större inlägg rörande på kommentaren.

Uppdatering (11/11-09 16:30):

Inte oväntat så demonstreras missnöjet mot flyktingförläggningen på bred front. Det senaste i raden är att Attendo uppmärksammat en hotbild mot kommande flyktingbarn, som nu KUT:en följer. Vad förväntar sig dessa snävsynta smygrasister åstadkomma genom att förstärka denna segregation? Bedömer de att dessa flyktingbarn om 3-5 år acklimatiserat sig bättre med det svenska samhället genom detta agerande? Att man från politiskt håll för fram synpunkter på brandskyddsnivån i fastigheten är ju trots allt inom rätt arena (även om budskapet inte är speciellt subtilt). Men om det uppstår en hotbild är något väldigt skevt. Jag hoppas att boende i Vellinge med civilkurage nog att säga ifrån!

Uppdatering (12/11-09 13:15):

Nu är flyktingbarnen äntligen på väg till sitt transitboende. Som känt för många, blev inflyttningen uppskjuten då kommunledningen hävdat boendet i Hököpinge som olämpligt pga brandskyddsskäl. Dessa anmärkningar blev inte styrkta av inspektionen, och barnen kan idag flytta in.
Det tråkiga tycker jag är att hela Vellinge blir stämplad som rasister. Det har ju visat sig att lokalbor visat sitt stöd på flera vis; anmäls till att vara gode män, igår kväll inväntat flyktingbarnen med välkomstbanderoller och glad musik, och idag tillsammans med folk från kranskommunerna sänt epost till kommunledning för att uttrycka sitt missnöje. Eloge till Er!
Även om en i kommunledning har rasistiska åsikter, så finns det andra faktorer som troligen vägt tyngre i agerande. Som även kommenterats av läsare i denna blogg, så är Vellinge måna om att bibehålla sitt rykte som en trygg kommun (jämfört med Malmö, där dessvärre många ser invandringen till största boven).
Ett längre och djupare inlägg om integrationsproblemen i Sverige följer i närtid!
(SvD 2 3 4, DN, Ab, Syd 1 2 3)

Tacksam för kommentarer, gärna kompletterande!

tisdagen den 10:e november 2009

Massakern i Fort Hood - Terroristaktion? (uppdaterad 12/11-09 20:20)

Nu är personen bakom massakern i Fort Hood - Nidal Malik Hassan, åter vid medvetande.
Nyhetsartikeln från TT-AFP som publicerats i SvD, DN, och Aftonbladet, är sakligt framförd. Mina tankar går främst till anhöriga till de militärer som fick sätta livet till.
Som även belysts i artikeln finns det en stor risk för att allmänheten med sina fördomar som grund, redan fastställt massakern som en terroristaktion, genomförd av muslimska extremister. Även om nyhetsartikeln publicerades idag middagstid, har det här hemma redan börjat bloggats om att muslimerna måste kontrolleras hårdare (Spikharry's blog). Om det finns en koppling så lär den ju komma fram i närtid, så vadan alla dessa förutfattade slutsatser? Är extremhögern i så desperat behov av drivmedel att de inte kan vänta nån dag tills de militära förhören skett och bakgrunden till massakern blivit officiell?

Precis som nämnts i artikeln, är USA i stort behov av de muslimer som redan tjänstgör i armén. Deras kulturella kompetens och språkunskaper är säkerligen mer än bara kuriosa. Många av dessa tjänstgör troligen som tolkar och underrättelsepersonal. Det krävs inte nån större eftertanke för att förstå påfrestningarna de måste genomlida, dels från sin bekantskapskrets som säkerligen har rötter från regionen USA verkar i, samt från högre militära lednings misstänksamhet och övervakning. Och då har vi inte ens tagit upp krigets fasor de är med om när de är i Irak eller Afghanistan. Med detta som bakgrund är min åsikt att det mycket tack vare den goda gemenskapen, kamratandan och sammanhållningen inom de militära förbanden som inte fler liknande vansinnesdåd skett...

Det är högst troligt att någon större terroristorganisation kommer att vilja ta på sig ansvaret för denna aktion. Detta för att visa en generisk förmåga att kunna slå till hemma hos västvärldens största vapenmakt, dessutom mot det som ska värna och upprätthålla dess suveräniteten - dess försvarsmakt. Att projicera sin organisation som större och kraftigare är inget nytt fenomen, utan har förekommit frekvent bland gerilla/terrorist-rörelser sedan 70-talet. Syftet med detta är bl.a att bli en erkänd maktfaktor, samt få utökad rekryteringsbas.

För att nu återgå till personen som beviseligen genomförde attentatet - Nidal Malik Hassan. Det som sammanfattningsvis blivit "känt" (sakriktigheten är än svårbedömt) om denne person är att han;

1) varit trogen sin arbetsgivare i flertal år, och där verkat som psykiater
2) snart skulle sändas på mission till Irak eller Afghanistan (oenig rapportering i media).
3) inte ville till Irak eller Afghanistan, pga sin religiösa övertygelse samt sin erfarenheten som psykiater.
4) köpte kaffe samma morgon som dådet i "muslimska kläder" (Tydligen har detta varit vital information inför allmänhetens bedömande...)
5) Det cirkulerar information om han ska ha varit i kontakt med "antiamerikanska islamister och anhängare till Al-Qaida".

Om det sistnämnda stämmer, stärks misstankarna om massakern som en terrorisktaktion, genomförd av muslimska terrorister. Än har det dock inte känt om vem som tagit kontakt först och vad som sagts. Det kan likväl ha varit försök till kontaktskapande utav terrororganisationer med person inom amerikanska försvarsmakten. Utifrån faktumet att Amerikanska underrättelseorgan isåfall känt till kontakten och inte tagit Nidal ur tjänst, tyder på att någon ömsesidig relation mellan Nidal och terrororganisation ej skapats.
Samtidigt känner de flesta till byråkratin i statliga verk- Även om CIA håller hög klass i actionrullar från Hollywood, behöver inte sanningen vara densamma....
Det finns än väldigt lite som tyder på en terroristaktion. Jovisst kan han i samband med besvikelsen mot sin arbetgivare (beslutet om utlandstjänst) varit sårbar för influens av radikala terroristorganisationer. Dock upplevs det som betydligt lättare att övertyga en ung 18 årig rekryt till att genomföra en massaker i guds namn, än en officer (major) och dessutom psykiater i armén.

Kontentan: Låt utredning ha sin gång, och dra inte några förhastade slutsatser. Att skapa hets mot en grupp människor enbart baserat på deras religiösa eller etniska tillhörighet kan omöjligen vara mer moget än en 20 årig självmordsbombare som har bråttom till sina 72 jungfruar...

Tacksam för kommentarer!

Uppdatering (10/11-09 18:15):

Nu rapporteras det bl.a i SvD om att Nidal Malik haft kontakt med en radikal imam. De hade under förra året ett mejlutbyte som FBI fångat upp. Imamen skrev igår på sin sida att "Nidal Hasan är en hjälte. Han är en man med ett samvete som inte kunde bära motsättningen i att vara muslim och slåss mot sitt eget folk."
Det skulle förvåna mig stort om inte löpsedlarna och rubrikerna tar fasta på just detta och indirekt projicerar händelsen som ett terroristhandling. Men vad vet vi om deras kontakt? Motivet? Sannolikheten att deras konversation för ett år sedan berörde några radikala idéer eller planer på attentat, är minimala, då FBI troligen inte skulle lagt ner utredning då.
Kontentan: Inget nytt under solen antydandes att massakern varit ideologiskt grundad.


Uppdatering (11/11-09 13:30):

Utifrån det som nu senast rapporterats om FBI:s övervakning på Nidal Malik Hassan så var det Imamen och inte psykiatern Nidal Malik Hassan som varit primära målet för övervakning. SvD skriver: "Underrättelsetjänsten bedömde det inte som om han själv hyste terrorplaner; man kom fram till att kontakterna var av sådan art att de var förenliga med forskning Hasan kunde tänkas utföra som militär psykiater".

Dock har det framkommit att han sedan 2007 försökt få till en undantagsregel som innebär att muslimska soldater i USA:s armé inte ska behöva strida mot andra muslimer. Detta för att bibehålla "hög förbandsmoral och undvika "ogynnsamma" händelser". Det finns även lös rapportering om att Nidal Malik Hassan varit emot kriget mot terrorismen, då han ansåg att det egentligen rörde sig om ett krig mot Islam.

Det är fortfarande förtidigt att utesluta någon av de rådande bakgrundsteorierna till massakern. Att det finns galningar oavsett religionstillhörighet är inget okänt. Det som däremot skrämmer allmänheten är när en denne galnings religiösa tro fungerat som en katalysator (Vilket förnärvarande verkar det mest troliga scenariot).

Frågan som då kan dyka upp hos såväl en soldat i USA:s försvarsmakt som en svensk soldat i Afghanistan, är ifall dennes muslimska stridsparskamrat kan få liknande flipp. Jag hoppas innerligt att så inte blir fallet, men med vetskapen att människan tar till fördomar när kunskap och erfarenhet inte räcker till, är scenariot (demoralisering) skrämmande, och inte otänkbart)

Uppdatering 12/11-09 2020:

Nidal Malik Hasan kommer att åtalas för överlagt mord i samtliga fall. Hans kollegor vittnar om att han var psykotisk. Rapporteringen och Nidal Maliks instabila personlighet växer, även om sakriktigheten i informationen än inte kunnat verifieras. Frågan som är återstår om och isåfall på vilket vis, hans religiösa övertygelse varit en faktor vid dödsskjutningarna. För att få svar eller en med samlad bedömning på detta, behöver vi vänta tills mer officiell information kommer ut. Att det kommer en massa brusrapportering är inget oväntat. Nyhetsmedia vill fylla sina artiklar med smaskig text som läsaren fastnar för, samtidigt som folk i hans omkrets gärna vill finna en förklaring till hans agerande. Då är det inte ologiskt att folk försöker fylla de igen hålen baserat på sina fördomar.
Då det troligen kommer vara lös rapportering med varierande sakriktighet, kommer jag att vänta med nästa uppdatering, tills stormen lagt sig och fakta blottats.
Samtidigt vill jag understryka att det defacto finns en del information som kan stödja tesen att massakern var kopplad till hans religiösa tro.
(SvD 2, DN 2 3, Ab)

måndagen den 9:e november 2009

Gatuvåld - Uppfostran

Det går sällan nån dag utan rubriker om misshandel/gängbråk i våra större dagstidningar. Det krävs inte några djupare studier för att finna en procentuell överrepresentation av personer med utomnordisk påbrå bland våldsförövarna.
För den (Åkesson-SD) som önskar driva en "invandrarsegregerande" politik, räcker det med att klippa & klistra in artiklar från våra dagstidningar under en veckas tid, för att dennes teser om invandrare ska bli "styrkta".

Hur ligger det till egentligen? Finns det en rimligare förklaring till denna överrepresentation, än att invandrare helt enkelt saknar kärlek&empati, samt skadade av inavel i muslimska länder som bloggaren spikharry försöker hävda..?

Till att börja med så måste man förstå i vilken miljö de som uppfostrar (föräldrarna) vuxit upp i. I många fall har gatuklimatet för varit betydligt tuffare än den vi tacksamt har (hittills iallafall) här i Sverige. För att kunna bli en del av samhället, krävs det att man inte är rädd för att börja armbåga sig fram, redan i tidig ålder. Ett barn som växer upp i en skyddad miljö skulle inte klara av att överleva när den sedan släpps ut i det vilda och våldsamma samhället. En enkel liknelse kan göras till vilda kattdjur. Om de växer upp i en djurpark där de matas av djurskötare och lever utan yttre hot, överlever de inte ifall de släpps ut i vilda naturen där de måste jaga för levebrödet och försvara sig mot andra rovdjur.

Det förefaller då naturligt att föräldrar tidigt uppfostrar sina barn i att försvara sig och markera sin integritet. "Ingen ska våga sätta sig på dig, min son! Markera med kraft och våld om någon inte respekterar dig, då du är störst och starkast"...Indoktrinering i form att denna, kombineras med att de låter barnen "leka" ute, för att vänja sig vid det tuffa klimatet. Företeelsen att lösa en konflikt genom dialog, ses som en skymf bland arbetarklassen i dessa kulturer. Enbart en person som inte har mod nog att göra upp "som en man" skulle försöka lösa en konflikt med dialog.

Skillnaden i fostran kopplat till samhällsklass är väl åskådligt bland de etniciteter som invandrat tidsseparerat i samhällsklasser, till Sverige. I många fall har första vågen av flyktingar från krigsdrabbade länder, tillhört de övre samhällsskiktet. De har akademisk bakgrund, väl sekulariserade och en uppfostran knappt avvikande från den svenska. Denna grupp flyktingar har förhållandevis snabbt blivit en del av det svenska samhället.
Däremot har problemen oftast om inte uteslutande skett i samband med de efterföljande flyktingströmmarna, där stor del av arbetsklassen inte kunnat eller velat synkronisera sig med svenska synsättet, lagar och samhällskultur. Det är till stor del barn till dessa familjer som fortfarande fostras på samma vis som i hemlandet, med principer som att hävda sig, markera sin integritet med våld...

Resultatet utav denna uppfostran börjar redan synas i tonåren, då deras ego är jämförbart med en stridspilot under Top Gun-eran eller Anna Anka, dock utan minsta självinsikt. De har svårt att lyssna eller visa respekt till lärare eller andra svenska auktoriteter. Detta tyvärr inte alltför sällan pga att barnen blir agade i hemmet. Barnet lär sig att den blir fysiskt bestraffad när den gjort nåt fel...att då få en muntlig tillsägelse biter inte.

I vuxen ålder manifesteras denna uppfostran i det vi idag kan läsa i dagstidningarna om gatuvåldet med övergrepp, misshandel och gänguppgörelser.

Givetvis finns det andra faktorer som underminerar dessa invandrargruppers integration, men förvånansvärt få röster har höjts om föräldrarnas ansvar. Det borde enligt mig ses över hur man ska kunna "kvalitetssäkra" en uppfostran, så att den blir kompatibel med med resten av det svenska samhället.

Detta kräver agerande (inte lokal brandbekämpning som Åkesson (SD) försöker med) och framförhållning.....
(SvD 2 3 4, DN, Ab)