Avpixlandet - rätt eller kränkande åsiktsregistrering?

Tidningen Expressen publicerade nyligen namn på förtroendevalda sverigedemokrater samt enstaka chefer och företagare som under pseudonym skrivit rasistiska texter på nätforumen Avpixlat, Fria tider och Exponerat. Gemensamt för dessa forum är att inläggen i många fall är rasistiska, kränkande och ger uttryck för hot och våld mot svenska samhällets minoriteter såsom romer, muslimer och judar. SD-politiker och dess sympatisörer har länge förknippats med dessa nätforum. SD:s Jimmie Åkesson har kallat Avpixlat för den sunda delen av Sverigedemokratiska nätrörelsen och uttryckt: "Jag är väldigt tacksam för att de här människorna finns".  

Avpixlat saknar en ansvarig utgivare som kan åtalas eller stämmas för hets mot folkgrupp eller förtal, och har kritiserats för att sprida hat och främlingsfientlighet. I skydd av anonymitet har skribenterna kunnat gå till direkt angrepp mot invandrare och politiska motståndare. Då användarkontot på dessa forum är kopplade till specifika e-postadresser, har Expressen kunnat få fram vilka som står bakom inläggen. Flertalet har efter kontakt med Expressen erkänt att de skrivit under respektive pseudonym. Respektive persons inlägg går att läsa genom denna länk. . Förtroendevalda SD-politiker har tills nu förnekat sitt engagemang, undantaget riksdagsledamoten Kent Ekeroth som kunnat knytas till donationer adresserade Avpixlat.

Den pågående debatten nu är: Är det rätt att röja anonyma näthatare?

Skribenternas personliga integritetens anses kränkt, PK-media bedriver häxjakt, åsiktsregistrering, lagbrott. Dessa argument överöses i sociala medier av motståndare till  Expressens artikel. Så, gör expressen fel i att hänga ut dessa?

Vi har i Sverige åsiktsfrihet och rätt att få vara anonym. Inskränker dessa åsikter Sveriges lag, såsom förtal, hets mot folkgrupp, så ska man ställas till svars för det. Anonymiteten eller åsiktsfriheten finns inte i syfte att aktivt bryta mot lagen och därefter åtnjuta immunitet.

Det bör också göras en distinktion mellan gruppen förtroendevalda politiker, personer mer ledande roller i arbetslivet samt den grupp som SD:s Linus Bylund (stabschef pressavdelningen) på SVT Aktuellt kallar "idioter, bonnläpp". Som förtroendevald har de ett ansvar för den politik och värderingar som de uppgett att de står för. Därav finns i demokrati och rättsstat inte utrymme för antirasistisk fasad för röstfiske, parallellt med rasistiska värderingar och uppmanande till våld under pseudonym. Av den anledningen är det rätt att avslöja de som har andra politiska värderingar än vad de gått i val för. Detta såväl för de som röstar på dessa som sina förtroendevalda, som resterande majoritet av svenska samhället som respekterar människors lika värde.

När det gäller icke förtroendevalda såsom företagsledare eller personer med ledande befattningar, så bör deras roll i arbetslivet beaktas.De ska förväntas respektera lagen om människors lika värde. När det uppenbart inte är så, såsom de fall Expressen publicerat, är det publicistiskt försvarbart att publicera dessa namn. Med deras inskränkta värderinger i inläggen på Avpixlat kommer de sannolikt inte bedöma arbetssökande på samma villkor, oaktat tro eller etnisk bakgrund. Det uppenbaras ju även att personer med dessa rasistiska åsikter inte enbart kommer lågutbildade arbetarklassen utan från större delen av samhällsskiktet.

Det kommer sannolikt fortsätta finnas forum för högerextrema och anarkister på nätet, och åsiktsfriheten ger dem rätt att få uttrycka sina åsikter anonymt. Det bör dock kunna vidtas lagliga åtgärder mot de som anonymt uttrycker åsikter som bryter mot lagen, oavsett om det är förtal, hets mot folkgrupp eller uppmanande till våld. Idag finns väldigt begränsade möjligheter till att ingripa mot rasistiska och fascistiska nätforum. Det borde ställas kvar på forum-administratörer att utesluta medlemmar, och vid brottsmisstanke bistå polisen med uppgifter. Detta handlar om att upprätthålla lagen, inte om nån häxjakt på "fritänkare".

Angående häxjäkten utav PK-media, vill SD mena på att dessa värderingar om invandrare finns inom alla politiska partier. De tar gärna upp valstugereportaget där M-politiker inför Janne Josefsson försade sina rasistiska åsikter när inspelningen ännu inte avbrutits. Den distinkta skillnaden är att både partiet och väljarna tog avstånd från dessa åsikter. När får vi höra lika tydliga fördömanden från SD:s väljarkår, istället för självömkan?

Att Expressen tjänar pengar på att sälja fler lösnummer i samband med detta avslöjande, förtar inte vikten av detta avslöjande. 

S 1,2,3,4, E 1.2.3.4 A 1.2

"Jag är inte rasist men..."

Hur ofta händer det inte i en samhällsdebatt att vännen/motparten i en argumentation uttrycker något som du associerar med nedvärdering av en grupp medborgare eller ren rasism?

Det är av intresse att förstå nyanserna av rasism för att i en debatt mer träffsäkert kunna förklara varför man tar avstånd från en nedvärderande åsikt. Detta för att inte verka som "emot allt dåligt" utan närmare definition.

Flertalet av de nedvärderande åsikterna bottnar i mångkultur, ett populistiskt uttryck. Mångkultur bygger på att det finns avgränsade kulturer på ett schematiskt sätt, vars samverkan vi ska försöka påverka i olika riktningar. Det är vidare känt att ingen kultur är homogen. I debatter förknippas kulturer med falska föreställningar och generaliseringar och vi vet att dessa generaliseringar ofta är destruktiva. Ett tydligt exempel är Sverigedemokraterna (SD) som värderar människor olika, beroende på vilken grupp de anser dem tillhöra. Ifall vi håller oss till den äldre definitionen av rasism, så kommer vi troligen inte inse att följande två citat; "släng ut negrerna" och "släng ut den islamska kulturen" innehåller samma typ av intolerans. Genom att byta ut ras mot kultur har SD lyckats blir mer rumsrena. Kulturrasisten utgår ofta från att varje barn föds rent och utan synd. Sedan kommer onda religioner, sedvänjor och kulturer och förstör alltihop. Konflikten ligger i att värdera olika kulturer mot varandra. Skapandet av motsatspar innebär aldrig att båda motsatserna anses likvärdiga.

Så till  frikortet "Jag är inte rasist men…” med omedelbart följande rasistisk eller kulturrasistisk åsikt. En rasist med eller utan kultur-prefix försöker ofta oskadliggöra motståndarens kritik genom att säga att ”naturligtvis är jag inte rasist, jag är en bildad människa som vet att det inte finns några raser!” Det är menat att ge carte blanche för att de därefter ska kunna vräka ur sig hur många stereotyper och generaliseringar som helst. Ett tydligt sådant exempel är debatten i de sociala medierna rörande Husbyupploppen. Väldigt många gjorde ena generaliseringen efter den andra; "upploppsmakarna är ansvarslösa kriminella", "de har sig själva att skylla att de inte har jobb" " SD till makten så att vi får bort dessa invandrare och islamister". Flertalet av dem som uttryckte dessa åsikter skulle inte kunna peka ut Husby på kartan, än färre hade vistats där eller hade kunskap om upploppsmakarna. Att utan någon faktiskt vetskap om upploppsmakarnas bakgrund eller motivation till upploppen, förmedla generaliserade nedvärderande antaganden är rasism (eller kulturrasism om vi väger in faktumet att de baserat sina antaganden på en värdering av en kultur)


Bland den mer vedertagna teorin om orsaken till rasism är psykologisk projektion. Då en frustration ger upphov till aggression, och när objektet för aggressionen är oåtkomligt eller okänt, kan känslorna istället riktas mot oskyldiga individer eller grupper. Denna teori styrks även med Sigmund Freuds försvarsmekanismer.

I Sverige har jag stött på två utmärkande grupper där andelen frustrerade som ger uttryck för rasism är överrepresenterade. Den finare nysvensken och den förbannade svenske arbetaren. Den finare nysvensken upplever att flertalet svenskar ser invandrare som samhällsparasiter och väljer att projicera samma bild men flerfaldigt starkare. Genom att trycka ner en av samhällets mest utsatta grupp (invandrarna i förorterna) vill denne ge uttryck för sin integration, framgång och jämbördighet med svensken.
Den förbannade svenske arbetaren lever strax över existensminimum och har upplevt vänner och bekanta mista jobbet i samband med nedskärningar. Detta samtidigt som denne ser invandrade svenskar äga exklusiva bilar och leva gott. I frustration på livskvalitén finner denne invandraren som den syndabocken. Som resultat kommer denne att mindre kritiskt ta till sig ogrundade generaliserar eller statistik som indikerar invandraren som kriminell, ansvarslös samhällsparasit.

Till dig som känner rasistiska åsikter: Fundera över vad du egentligen känner frustration över. När du sedan vet vilken samhällsgrupp du upplever som ansvarig för denna frustration, fråga dig vad du kan göra för att förbättra deras situation. Det skulle förvåna mig ifall du känner att rasistiska inlägg och kommentarer i sociala forum är det bästa du kan åstadkomma. eller? 

Svd 1,2,3,4

Bot mot Husbyupploppen - piska eller morot?

Har vi definierat vad det är vi vill stävja eller bota? Räcker det med att få upploppsmakarna att sluta kasta sten och anlägga bränder? Borde vi engagera oss i att identifiera och bota anledningarna till upploppen eller har upploppsmakarna själva försatt i utanförskap och således ensidigt ansvariga?  

Den senaste veckan har hela Sverige kunnat följa rapporteringen om upploppen, inledningsvis i Husby men nu även i andra delar av Stockholms län. Parallellt med den konventionella nyhetsrapporteringen har sociala medier haft stor påverkan på nyanseringen av händelserna. Väldigt stor del av de blogginlägg som länkats till större dagstidningar har: 1) uppmuntrat till kraftfullare polisiärt ingripande för att stävja upploppen 2) skuldbelagt upploppsmakarna för att själva ha försatt sig i sitt sociala utanförskap.

Ett antal vänner och bekanta har på Facebook klickat Gilla på inlägg där personer med invandrarbakgrund berättat sin integrationshistoria och avslutat texten med att fördöma stenkastarna. Det är synd att dessa texter med okritiska ögon kan uppfattas som positiva ställningstaganden och nästan heroiska, när innebörden i texten är desto mörkare.

Det finns sällan en absolut sanning i samhällsdebatt, men det går fortfarande att dra viktiga och avgörande slutsatser baserat på sannolika bedömningar, utan antaganden eller hypoteser (bedömning är baserad på fakta medans antaganden/hypoteser är något man själv bestämmer sig för skall vara sant, obeaktat fakta).

Vi har en stor andel invandrade svenskar som integrerat sig väldigt väl i det svenska samhället. Personer som på 10 år gått från flykting eller ensamkommande flyktingbarn till framgångsrika ekonomer, ingenjörer och riksdagsledamöter. Gemensamt för majoriteten av dessa är att föräldrarna varit akademiker och att de vuxit upp under en bättre psykosociala förhållanden än andra landsmän i sina forna hemländer.
En annan stor grupp som integrerat sig bättre är de som flyttat hit pga äktenskapsband, då den invandrade partnern oavsett tidigare bakgrund eller utbildningsnivå kunnat integrera sig snabbare genom sin redan integrerade partner.

De som anländer med mindre privilegierad bakgrund, från krigsdrabbade områden där barn vuxit upp i väpnade konflikter, utanförskap och missgynnad korruption - de har inte samma förutsättningar och kan sålunda inte mätas med samma måttstock såvida lämpliga stödresurser inte tillsätts. 38 procent av unga mellan 20-25 år saknar helt sysselsättning i Husby, 40 procent av eleverna på Husbyskolan har ingen gymnasiebehörighet. Krav och förväntningar på prestation likt den genomsnittliga svenska tätorten kan ju rimligen först ställas när resurser tillsatts för att få Husby lika integrerat i det svenska samhället som den genomsnittliga svenska tätorten.

Upploppsmakarnas agerande är förkastligt, ett desperat agerande som knappt någon ställer sig bakom. Däremot kan vi med dessa tonåringars och ungdomars givna förutsättningar dra slutsatsen att de med starkare samhällstillhörighet och rätt stöd från svenska samhället hade kunnat uttrycka sin frustration på ett mer konstruktivt sätt.
Bland de allvarligare konsekvenserna av utanförskapet är kriminella skuggsamhällen. Det finns idag en rad sådana i flertal förorter i Sverige. Det är resultatet av utanförskap, arbetslöshet och myndighetsförakt som fått dessa ungdomar att söka alternativt uppehälle. Dessa skuggsamhällen har en stor mängd yngre tonåringar i utanförskap som sin rekryteringsbas. För att bota detta måste stora samhällsinsatser sättas in, annars kommer dessa likt en tromb, fortsätta att växa.

Är det fel att ställa högre krav på ungdomarna i Husby? Definitivt inte, men kraven skall vara avstämda med de insatser vi gör för att vända utanförskapet till integration. Mängden resurser som tillsätts behöver vara anpassat till åtgärdsbehoven i specifika förorten - inte schabloner utifrån en genomsnittlig svensk tätort. Visar vi vårt samhällsmedborgerliga ansvar kommer vi sannolikt få dem att känna större tilltro och band till samhället.

Till de utrikesfödda svenskar som integrerat sig väl i svenska samhället; Var goda föredömen! Att inleda ett fb-inlägg med sin framgångssaga och avsluta med att trycka ner och ensidigt skuldbelägga upploppsmakarna ger inte bättre grund för integration. Det skapar snarare en än starkare vi-och-dom känsla än vad Jimmie Åkessons partikamrater åstadkommit. Ett alltför vanligare fenomen numera är nysvenskar som vill särskilja sig från de mindre integrerade och utsatta medborgarna genom att smutskasta dem, och på så vis ge uttryck för att "Jag är inte som dom, jag är framgångsrik och integrerad".

Stenkastarna hade inte valt att kasta sten, om de varit mer integrerade i svenska samhället, och haft bättre sociala förhållanden (På samma vis som de svenska uteliggarna inte själva väljer att sova ute i minusgrader under vintern). Någonstans har samhällets skyddsnät brustit. Vi som medborgare kan välja att ignorera detta, klandra dem och fortsätta lägga vår energi på flådiga fb-inlägg om hur framgångsrikt liv man har. Eller så engagerar vi oss för att förbättra för de mest utsatta. 

Engagemanget måste komma från gräsrotsnivån.

Svd 1,2,3,4,5,6,7,8,9 Ab 1,2